Välkommen till digital fortbildningskväll om Sveriges historia

SVERIGES HISTORIA – MER ÄN BARA KRIG OCH KUNGLIGHETER?

Samtidigt som de globalhistoriska perspektiven uppmärksammas alltmer (bland annat i HLF:s nätverksträff förra terminen) får de nationella perspektiven allt större utrymme i historiekulturen. Museisatsningen sverigeshistoria.se och Historien om Sverige, SVT:s nya serie i 10 delar, är tydliga exempel på detta.

Men vad är det vi ser, varför är intresset för svensk historia så stort i samhället – och hur återspeglar det sig i skolan och i skolämnet historia?

Föredrag och samtal

Vid denna termins träff berättar Frida Starck Lindfors, projektledare vid Statens historiska museer/ sverigeshistoria.se, och Björn Wahren, tv-producent på SVT, om hur de ser på sina satsningar kring svensk historia.

Efter föredragen möts vi i mindre samtalsgrupper för att utbyta tankar. Vilka möjligheter och hinder ser vi i att anlägga ett nationellt perspektiv i vår undervisning? Står det i motsättning till ett globalhistoriskt perspektiv?

Tid: Onsdag den 15:e november kl. 18.00-20.00, digitalt via zoom

Träffen är gratis och vänder sig i första hand till dig som undervisar historia i grundskola, gymnasium, folkhögskola eller högskola, alla intresserade är dock varmt välkomna! Anmäl dig genom att anmäla dig https://forms.gle/c22Ttn82A5vG1tfd8  senast den 8 november. Aktuell zoomlänk kommer att mejlas ut till alla som anmält sig.

Ladda ner inbjudan i pdf-format här: Nätverksträff

 

Utlysning av föreningsstämma

Historielärarnas förenings styrelse inbjuder till föreningsstämma fredag 6:e oktober kl 18.00. Stämman hålls som brukligt i samband med DSH och genomförs därmed denna gång i Katedralskolan, Stora Södergatan 22, Lund.

Rapport från fortbildningskväll om källor i undervisningen

Under onsdagskvällen den 30/8 på Sveriges museum om Förintelsen föreläste Keith Barton, en av världens ledande historiedidaktiker, om användandet av primärkällor i historieundervisning.

Barton lyfte fram fyra syften med att jobba med primärkällor i klassrummet. Tre goda och som Barton själv uttryckte det: ”En riktigt dålig anledning.”

Att använda primärkällor in undervisningen kan enligt Barton:

  1. Utveckla och skapa intresse. Källmaterialet måste vara noga utvalt för att skapa intresse hos just ungdomar så läraren bör fundera noggrant vilka primärkällor som visas i klassrummet. En samtida historisk bild eller ett fotografi kan i inledningen av en lektion eller ett moment sätta ramen för innehållet samtidigt som det skapar frågor och funderingar
  2. Illustrera förfluten tid. Källmaterialet är ett sätt att visa elever hur saker och ting ”faktiskt såg ut”, vad folk sade eller skrev på just den tiden.
  3. Ge bevis för och belägga svar på historiska frågor. Här poängterade Barton vikten av att eleverna använder källor i stället för att läsa källor. Detta syfte är viktigt för att öka elevernas förståelse för vad historiska källor är och deras roll i skapandet av historisk kunskap. Användandet av primärkällor i syfte att öka elevernas förståelse för hur källmaterial är bevis och belägg för historiska påståenden måste kombineras med deliberativa samtal där källmaterial diskuteras utifrån öppna frågor.

Sedan hade vi då den där riktigt dåliga anledningen till att använda primärkällor i undervisningen:

  1. Analysera källor just för att de är historiska källor. Enligt Barton fyller inte analyserandet av primärkällor utifrån källkritiska kriterier någon funktion. Att låta eleverna svara på frågor om vad det är för typ av källa, om den är den tendentiös eller äkta utvecklar inte elevers historiska tänkande utan bidrar snarare till att eleverna tappar intresset för historia. Barton betonade att historiskt tänkande börjar med frågor, inte källor

Ett annat av kvällens huvudsakliga teman var frågan om historieundervisningens möjligheter att förmedla hopp. Här betonade Barton att historieundervisningen ofta tar upp negativa händelser som krig och katastrofer, och tryckte på vikten av att också plocka fram och visa på positiva alternativa samhälleliga företeelser i det förflutna som skapar hopp inför framtiden. Här exemplifierade Barton med queera communitys i Harlem, New York under 1920- och 30-talen och kooperativa japanska föreningar efter andra världskriget. I båda fallen handlade det om historiska exempel på att människor har kunnat ta egna initiativ för att förbättra sina livsvillkor.

Kvällen avrundades med en guidad visning av den utställning som Sveriges museum om Förintelsen för närvarande har i sina provisoriska lokaler på Torsgatan i Stockholm.  I utställningen presenteras sju levnadsöden – människor som hade det gemensamt att de överlevde Förintelsen och tog sig till Sverige. En väsentlig del av utställningen består av föremål – exempelvis en resväska, J-pass, brev, fångkläder – med anknytning till dessa sju människors berättelser.

Sammanfattningsvis blev kvällen ett utmärkt tillfälle för historielärare att diskutera historieämnets grund på vilken all historisk kunskap grundas – källorna och dess möjligheter och begränsningar i historieundervisningen.

  • Här finns en artikel av Barton där han summerar sina tankar om de fyra olika sätten att använda primärkällor.
  • Här finns en länk till utställningen Sju liv på Sveriges museum om Förintelsen.

Tips: en kväll om historiebruk

Föreläsning och workshop om historiebruk

SO-didaktik i centrum ordnar en fortbildning om hur man kan undervisa om historiebruk på högstadiet och gymnasiet. Den ges vid två tillfällen, 18/9 (FULLTECKNAT) och 19/9 (här finns lediga platser).

Professor Gabriel Reich från Virginia Commonwealth University, Richmond, USA är på besök i Sverige. Han kommer till oss och berättar om hur minnet av amerikanska inbördeskriget brukas i den samtida historiekulturen i USA.

Maria Johansson, Globala gymnasiet och Kenneth Nordgren, Karlstads universitet kommer att:

●  presentera undervisnings- och analysmodeller som stöd för lärare och elever i undervisning om historiebruk

●  delge några resultat från forskning om att undervisa om historiebruk

●  hålla i en workshop för att pröva undervisningsupplägg om historiebruk

Plats: Globala gymnasiet, Stockholm
Datum: 18/9 (FULLTECKNAT) och 19/9 Tid: 16-19
Mat: Vi bjuder på matig macka

Anmälan till: so-didaktik@globala.se senast fredagen 8/9. OBS att det endast finns platser till den 19/9.

Se hela inbjudan här:  En kväll om historiebruk 19_9

HLF i Stockholm inbjuder till fortbildningskväll för historielärare 30/8

Vad ska vi med primärkällor till i undervisningen? Vad är Sveriges museum om Förintelsen?

HLF i Stockholm inbjuder till fortbildningskväll för historielärare onsdagen 30/8, start 17.00

Lyssna på professor Keith Barton, Indiana University, en världsledande historiedidaktiker. Upptäck det nyöppnade Sveriges museum om Förintelsen. Vad kan vara en bättre start på läsåret för en historielärare i Stockholm? Ta med dina kolleger i ämneslaget och kom till museet. OBS begränsat antal platser, först till kvarn…

Obs! Träffen är för närvarande fullbokad. Du som är intresserad kan ställa dig i kö genom anmälan, plats ges om redan tidigare anmälda avbokar. Vi hoppas kunna erbjuda en ny träff senare i höst.

Plats: Sveriges museum om Förintelsen, Torsgatan 19. T-bana S:t Eriksplan. Hitta hit.

Se hela programmet här

Anmäl dig på mejl till hans.olofsson@kau.se – så snart som möjligt (max 45 deltagare)!

Att presentera en europeisk historia

Under 12-14 maj fick HLF:s styrelsemedlem Axel Hultman, högstadielärare i historia, möjlighet att besöka The House of European History i Bryssel i EuroClios regi. Här följer hans rapport från studiebesöket.

Går det att presentera en europeisk historia? I en lummig park inte långt från de väldiga EU-institutionsbyggnaderna i centrala Bryssel görs sedan 2017 ett ambitiöst försök till transnationell översikt, The House of European History. Efter säkerhetskontroll är vi inne i den stora byggnaden, 15 lärare från 13 länder som i EuroClios regi har samlats en helg i maj för workshop om historieskrivning riktad till medlemsorganisationer, däribland Historielärarnas förening. EuroClios uppdrag är att inspirera lärare så att elever engageras i en innovativ och ansvarstagande historieutbildning.

Hur skrivs en europeisk historia? Efter en våning med myter och kartor som försöker reda ut vad ett europeiskt arv kan vara görs en tidsmässig avgränsning. Muséet fokuserar på den moderna, transnationella europeiska historien. När vi kommer upp för trapporna till utställningens andra våning möts vi av revolutionsprojiceringar på väggen. Franska revolutionen är startpunkten när vi följer 1800-talet i utställningen via nationsformanden, industriella revolutionens accelererande utveckling och imperialismens europeiska självupphöjdhet. Vi går genom en miniatyr av Kristallpalatset från 1851 och beskådar dåtidens framsteg, inte sällan i stål och ser kommunikationsutvecklingen. Vi passerar den väldiga ånghammaren. På stora illustrerade kartor breder den europeiska koloniala dominansen ut sig över världen.

Av utställningens sex våningsplan är det tredje klart störst. Stora historiska kartor hjälper oss fram i kronologin över 1900-talets hemskheter, första världskriget, den framväxande totalitarismen. Mörka väggar med projiceringar av korta bildklipp visar den kända men smärtsamma vägen under 1920- och 30-talen, propagandan, Hitler och Stalin. På en monitor med en Europakarta kan besökaren klicka sig framåt i mellankrigstidens kamp mellan demokratier och alltmer totalitära diktaturer. Sedan kommer kriget, folkmorden och förintelsen. Historien berättas med bilder, vykort, små artefakter och många kartor. Krigsupplevelserna framstår både i en mångfald och i något som förenar. Montrarna innehåller inte mycket skrivet, däremot finns utställningen tillgänglig att lyssna på för alla EU:s 24 officiella språk.

 

På fjärde våningsplanet möts vi av ett Europa i ruiner. Mellan USA och Sovjetunionen växer i utställningen EU-projektet fram. En bild från ett möte 1948 blir utgångspunkt för en workshop i visuellt tänkande. Med post-it-lappar associerar vi till detta för oss flesta obekanta möte, tre ord, två meningar och en fråga. Montern blir full av färgglada lappar. Sedan hissen, snabbt upp till våning sex för att sätta in mötet i ett sammanhang, några korta filmsekvenser, Churchill och andra bland de 750 ledare som möttes i Haag. Sedan ner, samma övning, nu med lite fler ledtrådar. Vår ciceron driver på i högt tempo. De färgglada lapparna ordnas systematiskt och täcker nästan montern. Det är effektfullt men kanske hade hälften av lapparna räckt?

De kostnadsfria turerna för 15–18 åringar kan antingen ordnas som en 90 minuters tur för elever att lära om Europas historia eller vara en mer laborativ undervisning som associationsövningen. I en annan övning ser vi en rock. På avstånd syns judestjärnan. Kommer vi närmre så kan vi upptäcka bleknande fotografier som sätter i gång frågeställningar om personen bakom – Josef Fränkel. I ett försök att rädda familjen går han frivilligt in i koncentrationslägret. Han överlever, familjen dör, han gifter sig, blir framgångsrik men spåren finns förstås alltid kvar. Det går inte att skriva en europeisk historia utan förintelsen. På väggen finns Tony Judt citerad: Det återupptäckta minnet av Europas döda judar är definitionen och garantin för kontinentens återupptäckta humanism.

När Europa reser sig efter kriget beskrivs välfärden på båda sidor av järnridån. Även från Sverige hämtas exempelvis en modell över en standardlägenhet från 1950-talet. Våning fem börjar med 1970-talets oljekris och stora nedläggningar av tung industri. Fortsättningen handlar om EU-utvidgningar i väst, kommunistsystemets sammanbrott i öst, murens fall, en era av optimism, snabb utveckling som också gäller den Europeiska unionen.

När några av oss på hemvägen går in i det pampiga Musée Royal d´Art d´Historie slås vi av kontrasterna bland museer. Här i väldiga salar finns otaliga montrar med amforor, stora mosaiker, föremål hemplockade från all världens hörn. Det går förstås att väcka intresse i ett klassiskt museum utan interaktivt. Associationerna går till Hergés Tintin som hittar något otroligt fascinerande föremål som blir grund till ett äventyr i ett exotiskt land. Även om vi inte drar ut på skattjakt så ägnar vi en stor del av rundan till att fundera över vilka föremål som kanske har krävts tillbaka eller som borde vara någon annanstans i världen. Väl guidade, med kloka uppgifter kan elever bli intresserade, engagerade, rent av upprörda över vissa framställningar.

Till skillnad från Musée Royal d´Art d´Historie geografiska uppdelning har The House of European History en interaktivitet, en ordning som i utställningarna sätter samman och organiserar en europeisk mångfald. Även om det finns många goda skäl till att besöka Bryssel med elever, inte sällan med EU-institutionerna i fokus, så är en av de stora förtjänsterna med The House of European History att den ganska nyligen öppnade möjligheten till digitala besök. De allra flesta klasser besöker inte Bryssel, men om historieläraren kan planera in en eller två lektioners digitalt studiebesök, gärna efter en digital workshop så kanske den europeiska historien blir mer levandegjord.

Sannolikt upplever många svenska historielärare att den europeiska historieskrivning som här presenteras ligger nära den egna undervisningen på högstadiet. Mycket av kursplanens centrala innehåll utgår från ett europeiskt sammanhang. Kursplanens mer nationellt presenterade delar som demokratisering, välfärdsutveckling, rekordtillväxt och migration går att placera in i en europeisk kontext. Även om gymnasiets kursplaner täcker ett längre tidsspann finns både möjligheter och önskemål från många gymnasieelever att gå lite djupare i ett känt europeiskt sammanhang.

The House of European History följer i stort kronologin. I en av montrarna på slutet visas ett konstverk föreställande de 80 000 sidor av europeisk lag som den nederländske arkitekten Rem Kolhaas skapade 2003. Är det en bild över en svällande EU-byråkrati eller är det en bild av ett starkt lagbygge för att hålla unionen samman? Den närmast liggande tiden är nästan alltid svårast att skildra. Utställningen visar några små artefakter från Brexit. Flyktingkriser skymtar förbi men fokus är ett EU som förenar. Dit hör även en skulptur med regnbågsflaggan, trots att den kritiserats av några. I en tid med storkrig i Ukraina finns en ovanligt samstämmig europeisk handlingskraft. The House of European History´s urval och betoningar tål att kritiseras men utställningens presentation över de senaste århundradena står på stark demokratisk grund. Motsatsen, en snäv och ensidigt nationell historieframställning framstår däremot som daterad för att utbilda ansvarstagande medborgare i Europa 2023.

Axel Hultman