Under 12-14 maj fick HLF:s styrelsemedlem Axel Hultman, högstadielärare i historia, möjlighet att besöka The House of European History i Bryssel i EuroClios regi. Här följer hans rapport från studiebesöket.

Går det att presentera en europeisk historia? I en lummig park inte långt från de väldiga EU-institutionsbyggnaderna i centrala Bryssel görs sedan 2017 ett ambitiöst försök till transnationell översikt, The House of European History. Efter säkerhetskontroll är vi inne i den stora byggnaden, 15 lärare från 13 länder som i EuroClios regi har samlats en helg i maj för workshop om historieskrivning riktad till medlemsorganisationer, däribland Historielärarnas förening. EuroClios uppdrag är att inspirera lärare så att elever engageras i en innovativ och ansvarstagande historieutbildning.

Hur skrivs en europeisk historia? Efter en våning med myter och kartor som försöker reda ut vad ett europeiskt arv kan vara görs en tidsmässig avgränsning. Muséet fokuserar på den moderna, transnationella europeiska historien. När vi kommer upp för trapporna till utställningens andra våning möts vi av revolutionsprojiceringar på väggen. Franska revolutionen är startpunkten när vi följer 1800-talet i utställningen via nationsformanden, industriella revolutionens accelererande utveckling och imperialismens europeiska självupphöjdhet. Vi går genom en miniatyr av Kristallpalatset från 1851 och beskådar dåtidens framsteg, inte sällan i stål och ser kommunikationsutvecklingen. Vi passerar den väldiga ånghammaren. På stora illustrerade kartor breder den europeiska koloniala dominansen ut sig över världen.

Av utställningens sex våningsplan är det tredje klart störst. Stora historiska kartor hjälper oss fram i kronologin över 1900-talets hemskheter, första världskriget, den framväxande totalitarismen. Mörka väggar med projiceringar av korta bildklipp visar den kända men smärtsamma vägen under 1920- och 30-talen, propagandan, Hitler och Stalin. På en monitor med en Europakarta kan besökaren klicka sig framåt i mellankrigstidens kamp mellan demokratier och alltmer totalitära diktaturer. Sedan kommer kriget, folkmorden och förintelsen. Historien berättas med bilder, vykort, små artefakter och många kartor. Krigsupplevelserna framstår både i en mångfald och i något som förenar. Montrarna innehåller inte mycket skrivet, däremot finns utställningen tillgänglig att lyssna på för alla EU:s 24 officiella språk.

 

På fjärde våningsplanet möts vi av ett Europa i ruiner. Mellan USA och Sovjetunionen växer i utställningen EU-projektet fram. En bild från ett möte 1948 blir utgångspunkt för en workshop i visuellt tänkande. Med post-it-lappar associerar vi till detta för oss flesta obekanta möte, tre ord, två meningar och en fråga. Montern blir full av färgglada lappar. Sedan hissen, snabbt upp till våning sex för att sätta in mötet i ett sammanhang, några korta filmsekvenser, Churchill och andra bland de 750 ledare som möttes i Haag. Sedan ner, samma övning, nu med lite fler ledtrådar. Vår ciceron driver på i högt tempo. De färgglada lapparna ordnas systematiskt och täcker nästan montern. Det är effektfullt men kanske hade hälften av lapparna räckt?

De kostnadsfria turerna för 15–18 åringar kan antingen ordnas som en 90 minuters tur för elever att lära om Europas historia eller vara en mer laborativ undervisning som associationsövningen. I en annan övning ser vi en rock. På avstånd syns judestjärnan. Kommer vi närmre så kan vi upptäcka bleknande fotografier som sätter i gång frågeställningar om personen bakom – Josef Fränkel. I ett försök att rädda familjen går han frivilligt in i koncentrationslägret. Han överlever, familjen dör, han gifter sig, blir framgångsrik men spåren finns förstås alltid kvar. Det går inte att skriva en europeisk historia utan förintelsen. På väggen finns Tony Judt citerad: Det återupptäckta minnet av Europas döda judar är definitionen och garantin för kontinentens återupptäckta humanism.

När Europa reser sig efter kriget beskrivs välfärden på båda sidor av järnridån. Även från Sverige hämtas exempelvis en modell över en standardlägenhet från 1950-talet. Våning fem börjar med 1970-talets oljekris och stora nedläggningar av tung industri. Fortsättningen handlar om EU-utvidgningar i väst, kommunistsystemets sammanbrott i öst, murens fall, en era av optimism, snabb utveckling som också gäller den Europeiska unionen.

När några av oss på hemvägen går in i det pampiga Musée Royal d´Art d´Historie slås vi av kontrasterna bland museer. Här i väldiga salar finns otaliga montrar med amforor, stora mosaiker, föremål hemplockade från all världens hörn. Det går förstås att väcka intresse i ett klassiskt museum utan interaktivt. Associationerna går till Hergés Tintin som hittar något otroligt fascinerande föremål som blir grund till ett äventyr i ett exotiskt land. Även om vi inte drar ut på skattjakt så ägnar vi en stor del av rundan till att fundera över vilka föremål som kanske har krävts tillbaka eller som borde vara någon annanstans i världen. Väl guidade, med kloka uppgifter kan elever bli intresserade, engagerade, rent av upprörda över vissa framställningar.

Till skillnad från Musée Royal d´Art d´Historie geografiska uppdelning har The House of European History en interaktivitet, en ordning som i utställningarna sätter samman och organiserar en europeisk mångfald. Även om det finns många goda skäl till att besöka Bryssel med elever, inte sällan med EU-institutionerna i fokus, så är en av de stora förtjänsterna med The House of European History att den ganska nyligen öppnade möjligheten till digitala besök. De allra flesta klasser besöker inte Bryssel, men om historieläraren kan planera in en eller två lektioners digitalt studiebesök, gärna efter en digital workshop så kanske den europeiska historien blir mer levandegjord.

Sannolikt upplever många svenska historielärare att den europeiska historieskrivning som här presenteras ligger nära den egna undervisningen på högstadiet. Mycket av kursplanens centrala innehåll utgår från ett europeiskt sammanhang. Kursplanens mer nationellt presenterade delar som demokratisering, välfärdsutveckling, rekordtillväxt och migration går att placera in i en europeisk kontext. Även om gymnasiets kursplaner täcker ett längre tidsspann finns både möjligheter och önskemål från många gymnasieelever att gå lite djupare i ett känt europeiskt sammanhang.

The House of European History följer i stort kronologin. I en av montrarna på slutet visas ett konstverk föreställande de 80 000 sidor av europeisk lag som den nederländske arkitekten Rem Kolhaas skapade 2003. Är det en bild över en svällande EU-byråkrati eller är det en bild av ett starkt lagbygge för att hålla unionen samman? Den närmast liggande tiden är nästan alltid svårast att skildra. Utställningen visar några små artefakter från Brexit. Flyktingkriser skymtar förbi men fokus är ett EU som förenar. Dit hör även en skulptur med regnbågsflaggan, trots att den kritiserats av några. I en tid med storkrig i Ukraina finns en ovanligt samstämmig europeisk handlingskraft. The House of European History´s urval och betoningar tål att kritiseras men utställningens presentation över de senaste århundradena står på stark demokratisk grund. Motsatsen, en snäv och ensidigt nationell historieframställning framstår däremot som daterad för att utbilda ansvarstagande medborgare i Europa 2023.

Axel Hultman