Kommentarer om Skolinspektionens rapport Undervisningen i historia

Skolinspektionen har genomfört en kvalitetsgranskning av historieundervisningen i grundskolans åk 7-9, publicerad som rapport Undervisningen i historia, 2015:8. 27 grundskolor har ingått i granskningen. Historielärarnas förening har tagit del av rapporten och vill till myndigheten lämna följande kommentarer.

Föreningen ser mycket positivt på att Skolinspektionen granskar historieundervisningen vid svenska skolor. Dylika granskningar kan fungera som väsentliga instrument för att utveckla undervisningen. Historielärarnas förening stödjer denna ambition.

Skolinspektionen noterar att det finns utomordentliga kvaliteter i historieundervisningen vid grundskolor runtom i Sverige. Granskningen visar att undervisningen vid alla besökta skolor innehåller rikligt med historisk referensramskunskap och att eleverna ges tillfällen att diskutera och reflektera. Det är mycket glädjande.

Bland Skolinspektionens rekommendationer betonas särskilt att skolorna behöver utveckla undervisningen som ska ge eleverna bättre förmåga att (1) kritiskt granska, tolka och värdera historiska källor, samt (2) reflektera över sin egen och andras användning av historia. Dessa förmågor ges central betydelse i kursplanen från 2011, vilket är en nyhet i jämförelse med tidigare kursplaner även om dessa förmågor i viss mån funnits med även tidigare. Vad Skolinspektionen funnit är alltså att historieundervisningen inte tillräckligt integrerat dessa nya aspekter av kursplanen. Hur stort problemet är rörande undervisning om historiska källor framstår som en aning osäkert mot bakgrund av att eleverna i nationella ämnesprovet klarat uppgifter om källhantering bra (jfr rapportens kunskapsöversikt s. 4). Vidare påpekar Skolinspektionen i rapporten att både planeringar och lärarintervjuer tyder på att historiebruk behandlas sist i årskurs 9 (s. 30). Möjligen är det så att utfallet rörande historiebruk skulle blivit annorlunda om lektioner observerats senare under läsåret. Emellertid tyder samstämmigheten i Skolinspektionens material på att här finns ett problem som måste åtgärdas. Särskilt lärarnas utsagor att de känner sig osäkra på undervisning om historiebruk talar för det.

Historielärarnas förening anser att ett grundproblem är att många lärare inte får den fortbildning inom ämnet som de behöver. Skolledningar och skolhuvudmän bortser alltför ofta från lärarnas behov av ämnesfortbildning. Detta problem är välkänt för oss. Vi har påtalat det i olika sammanhang under många år och vi arbetar kontinuerligt för att anordna ämnesfortbildning. Exempelvis ägnades föreningens årsskrift 2011 åt historiebruk, och flera av våra fortbildningsdagar de senaste åren har handlat om historiebruk, just eftersom detta skrevs fram i kursplanen 2011 och vi insett att många lärare behöver fortbildning på området. Det är med stort intresse vi noterar i Skolinspektionens rapport att många rektorer inte är insatta i kursplanen för historia (s. 29). Vi vill med kraft stödja Skolinspektionens viktiga påpekande att rektorer och huvudmän har ett särskilt ansvar för att ge lärarna relevant kompetensutveckling (s. 7). Lärarna behöver kontinuerligt få fortbildning i sina ämnen. Eftersom det uppenbarligen brister idag kan detta inte nog understrykas. Lärarnas rätt till ämnesfortbildning bör preciseras i avtal eller lagstiftning. 

Ett problem som inte berörs i rapporten är tillgången på goda läromedel. Eftersom kursplanen från 2011 lyfter fram nya förmågor jämfört med tidigare är det väsentligt att undervisningen bygger på läromedel som anpassats i dessa avseenden. Historielärarnas förening har farhågor om att en del skolor är dåligt rustade när det gäller läromedel. Det vore bra om denna aspekt kan vägas in när Skolinspektionen gör en kommande granskning. I detta sammanhang anser vi att det är bra att Skolinspektionen i rapporten hänvisar till kvalitetssäkrat material via Skolverkets bedömningsportal som en möjlighet för lärare att få tillgång till rimliga övningar och bedömningsuppgifter.

Avslutningsvis vill vi fästa uppmärksamhet vid att när den nya kursplanen antogs 2011 fanns farhågor om att det skulle bli svårt att hinna med allt som skrev in. Rapporten kan tolkas som en bekräftelse på att undervisningstiden i historia är för snålt tilltagen i förhållande till det kursplanen föreskriver. Historielärarnas förening vill därför betona att det behövs mer undervisningstid för ämnet historia.

För Historielärarnas förening,

David Ludvigsson

Ordförande

Debattinlägg om lärares ämnesfortbildning

I ett debattinlägg i Östgöta Correspondenten den 13 maj 2015 uppmärksammar företrädare för HLF:s Östgötakrets behovet av förbättrad ämnesfortbildning för lärare. Mycket av den fortbildning som idag erbjuds lärare har allmänpedagogisk karaktär, medan den ämnesspecifika kompetensutvecklingen på många håll är eftersatt. Detta är allvarligt då de snabbt föränderliga förutsättningarna för lärares yrkesutövning kräver ämnesfortbildning som bidrar till att upprätthålla relevanta och uppdaterade ämneskunskaper inom lärarkåren.

Debattinlägget kan läsas på Corren.se under rubriken “Vässa fortbildningen”, och hela texten återges också nedan.

* * *

Svenska lärare är i stort behov av fortbildning! Det är en av de slutsatser som dras i OECD-rapporten om den svenska skolan som presenterades härom dagen. Inget konstigt med det: När samhället förändras, läroplaner och kursplaner förändras, och forskning vänder på perspektiven och ständigt tar fram ny kunskap, då måste naturligtvis lärare få möjlighet att utveckla sina kunskaper.

Redan idag säger avtalen att lärare ska få fortbildning varje år. Men tyvärr är denna sällan anpassad efter individens behov. Kostnaderna hålls nere genom att skolans hela personalstyrka kommenderas till en föreläsning med allmänpedagogiskt innehåll, gärna i skolans egna lokaler. Det finns skolor där det fungerar bättre. Men alldeles för sällan ges lärare möjlighet att delta i ämnesspecifik fortbildning.

Dessutom har den gamla ordningen med ämnesansvariga lärare försvagats kraftigt. Äldre lärare hävdar att det brukade vara ett hedersuppdrag att vara ämnesansvarig, att sköta om prenumeration av facktidskrifter och på andra sätt se till att kollegerna höll sig ajour med nya rön. Så ser ämnesansvaret sällan ut idag.

För att den svenska skolan ska vara en kunskapsskola krävs kunniga lärare. Därför måste också alla lärare kontinuerligt erbjudas adekvat ämnesfortbildning. Vi vill att framtidens avtal anger att lärare ska erbjudas ”ämnesrelevant fortbildning” varje år. Omfattningen måste också preciseras.

Behovet av ämnesrelevant fortbildning syns kristallklart om vi betänker att den nya läroplan som kom 2011 baseras på forskning och lyfter fram begrepp och perspektiv som för många lärare var helt nya. Som exempel kan vi ta ämnet historia, där ”historiemedvetande” och ”historiebruk” blivit centrala begrepp. Jämfört med tidigare finns en ökad betoning på källkritik. Ämnet har också fått nationella prov, vilket inte fanns tidigare. För att kunna fullgöra de nya kraven måste lärare helt enkelt få fortbildning.

Lärare behöver dagligen hantera frågor som genereras av aktuella händelser eller brister i läromedlen, som att kvinnors erfarenheter behandlas styvmoderligt i de flesta läroböcker i historia. En kunnig lärare kan hantera sådana frågor med hjälp av senare års forskning. Men det krävs då att läraren har goda och uppdaterade ämneskunskaper.

Behovet av ämnesfortbildning är stort. För att dra ett litet strå till stacken anordnar vi en fortbildningsdag för länets historielärare den 13 augusti. Men för skolans framtid är det avgörande att alla skolchefer och skolpolitiker inser betydelsen av relevant kompetensutveckling. Er attityd påverkar kvaliteten på undervisningen. Ge lärarna tid och resurser för ämnesfortbildning!

Östgötakretsen, Historielärarnas förening

David Ludvigsson

Maria Engström

Maria de Laval

Thomas Ljung

Cia Axelsson Lundvall

Göran Sparrlöf

Lars Åkerström